Sitter här i min ensamhet och filosiferar om allt möjligt, detta pga av att min dumma hals och min dumma förkylning gjorde så att jag inte kunde följa med ut. Därav hamna jag framför datan med en chips påse, godis samt coca cola. Men jag är inte bitter, bara lite...

Det här med att sakna, brukar oftast inte ägna så stor del av mitt liv av att sakna men häromdagen pratade jag med en vän från mitt barndomsställe. Detta gjorde att jag kom på att innan jag for iväg på detta äventyr som jag lever nu, så hann jag inte träffa vissa av mina vänner. Det här i sin tur kom att göra att jag efter samtalet med denna vän kom jag att sakna hela de gänget. Trodde aldrig att jag skulle känna en sån saknad efter dem men det gjorde jag. Men att sakna visar vell bara att man verkligen uppskattar vänskapen och det gör jag verkligen nu.

Someone like you and all you know and how you speak

Ibland måst man chansa lite, eller ja man måst helt enkelt pröva på nya saker för att veta om ens gamla vanor är värda att hålla kvar. Trots detta så vill ja fortfarande hålla på med samma vanor men jag vill också ha de nya, går det kanske att slå ihop dessa?

"Jag kan inte stanna för jag får ingen ro

Letar efter en biljett som går tur och retur "

Idag har jag ägnat min tid år att radera mess. Har skjutit upp att göra den lilla tråkiga aktivitet i ungefär 1½ år nu, vilket också har märkts på min mobils prestanda och inkorg. I inkorgen hade jag 1600 medelanden och det låter kanske konstigt men bakom varje mess kommer jag ihåg historian bakom. Men idag valde jag att det är dags att tömma hela inkorgen starta om på nytt igen och få nya historier bakom varje mottaget mess.

Har faktiskt också pluggat men halvvägs igenom alla sidor valde ja att ta en break, vet dock inte hur länge denna break ska vara eftersom att den har pågått i ungefär 4½ snart och jag har fortfarande si så där 53 sidor kvar att läsa inför föreläseningen i morron. Yadda yadda, vem bryr sig om hur många sidor som man har orkat att plöja sig igenom.

Ska försöka ta mig samman och läsa iaf de sista sidorna i en av litteratuböckerna eller ja, måst ju läsa alla de där äckliga sidorna. Nåja, i morron är en ny dag eller vad man nu säger...

I will be your baby
Promise not to let you go
Love you like crazy

Har haft presentation av uppsatsen som jag höll på dö av och jag kan meddela att den känslan jag känner nu kan inte beskrivas. Lyckorus. Skulle kunna dansa mitt ut på öppna gatan och skylla det på ren glädjerus. Men eftersom att jag är någorlunda uppfostran så väljer jag att bara göra små glädjeskutt när jag går.

En annan rolig sak som har hänt i mitt liv; ja kan faktiskt använda min tv, nog för att jag är tvungen att ha igång lap-topen och ha en kabel ansluten från lap-topen till tv:n, men ändå, jag kan äntligen se på tv:n.

Helt fantastiskt.

Vem vet, kanske det händer ännur roligare saker denna vecka?

Lite bättre dag idag, känns inte som om jag helt vill lägga mig ner i ett svart hål och stanna där i 100 år, utan snarare som om jag kan tänka mig att att försöka skriva en sån därn halvdan uppsats.

Vågade idag ut på en liten jogging tur ut, dock blev den inte så fruktansvärt lång eftersom att jag har nästan blivit av med förkylning så jag valde att bara " testa terrängen" eller vad man nu ska säga. Nu låter jag som värsta hurtbullen när jag egentligen bara jogga några meter och sen gick. Sådärja, nu har jag fått de sagt så jag inte kommer med någon falsk marknadsföring, sinni...

vem vet, kanske ni får ett ännu roligare inlägg nästa gång? ;)

And this is not to say
There never comes a day
I'll take my chances and start again
And when I look behind
On all my younger times
I'll have to thank the wrongs
That led me to a love so strong

Är så jävla körd. Kommer aldrig att klara av denna uppsats, slutet är nära. Roligt att man kunde vara här och studera den lilla tid man var här.

Allmänt irriterad och grinig för att jag inte klarar av att göra en frågeställning från ett tema som berör 4 punkter. Som sedan skall jämföras med både Finland och Sverige.

UHUUHUHU, känner jag just nu....

Äntligen. Som jag har längtat och väntat. Kvidit och varit helt ifrån mig. Men nu, nu behöver jag inte våndas längre. Trodde aldrig att jag skulle känna mig så lycklig över en sån sak men det är jag.

Du min kära skrivare, lämna mig inte nu. Tror detta är början på en livslångt förhållande.

Complete lyrics: http://www.directlyrics.com/daniel-merri...ics.htmlWhen I was out having fun,
I was outta line,
When I thought I was staying young,
I was staying out of my mind

Som jag lovade några vänner innan jag skulle lämna mitt barndomshem så skulle jag starta upp en blogg som skulle handla om min tid som studerande, men tiden gick och jag fick aldrig riktigt någon orsak till starta upp en ny blogg. Men nu idag bestämde jag mig för att det skulle bli ändring på detta och nu -voila så är även lilla jag på en offentlig blogg. 

så jag börjar första inlägget med att säga att det kommer antaligen finnas många stavfel eller klumpiga meningsuppbyggnader men det är ju inte själva strukturen som är det roliga utan själva innehållet!...eller? ;)

Nåja, vi får hoppas att jag kommer att vara lite mera aktiv här än vad jag kanske var på mina förra blogg...?

//

Eliiiiiin