Så sitter jag här igen. Känner mig som en helt annan person än den som började förra året. Kanske är det alla val, beslut eller bara tiden som gör att det som kan kännas som en storm i slutändan bara blir en lätt vind som alltid kommer att finnas där? För tiden är ju helt fantatisk egentligen på gott och ont och vi alla försöker få denna tid att räknas. Vissa håller sig fast i dem där lyktstolparna för dem tror att att om man håller i något bestående så kan inget hos dem själva förändras. Rädslan för att förändras är något som man som barn inte ens reflektera över jämfört med nu. Nuförtiden har ordet förändrat blivit ordet utveckla och ordet utvecklats är ju helt klart bättre. Där och då förra året hade jag klarat mig bra utan vidsom och den där förbannde utvecklingen men alla visdomar kan inte vara lyckliga.

Så med det sagt så skall 2014 bli ett år med lyckliga visdomar.

Ibland så kommer det förflutna ikapp en, det har jag fått lära mig denna vecka. Helt plötsligt så kan man sitta där i en soffa och diskutera något som hände för 2 år sen. Något som får en att hålla hand med en som man inte har pratat med på två år. Där och då för 2 år sen tog jag ett beslut. Jag tror på att man inte kan ångra sina beslut eftersom alla beslut är  en del v i att skapa den människa man är. Visst jag kan önska att jag hade vetat det jag vet idag, då hade jag valt dig. Alla gånger. Jag valde en annan väg och jag ångrar inte det beslutet. 

Jag gjorde dig lycklig.

Jag trodde jag hade kommit över allt som hade med dig och göra men att höra att detta var som att slå mig hårt i magen med knytnäven. Var inte den lyckan värd att kämpa för? Hur kan man ge upp en sån härlig lycka? Varför?  Just nu så vill jag inte ens tänka tanken på att jag kommer att känna så igen, den där svindlande lyckan. Jag ser detta lyckorus hos folk runkomkring mig men jag känner mig så distanserad från allt. Ju närmare denna lycka kommer mig desto mer vill jag värja mig mot all denna lycka.  Det var inte så här jag hade tänkt att hösten skulle vara. Inte någonstans över huvudtaget hade jag tänkt att du skulle befinna dig på den andra sidan. Jag skulle vilja fråga hur du hade sett denna höst för jag hade tänkt att jag skulle vara den som var så där löjligt lycklig. Löjligt äckligt förbannat lycklig. Med dig.

Nu är hösten här och allt jag tänker på hur lyckliga vi var då. 

Sakta men säkert så kommer de bara bli ett minne. För att det inte skal bli ett moment över hur allt var så har jag sakta börjat gå iväg  och vidare. Jag har stått där och väntat på det där som aldrig dök upp. Vi vet båda två att vi var något men nu är vi bara två stycken som råkade hitta varandra. Men det sagt så lämnar jag allt som vi delade och vi äger inte rätten att ha pakter med varandra längre. 

jag tittar på det där ärret som jag fick efter att jag använde dina stora badtofflor. Jag kommer ihåg exakt hur konversation lät kring att jag skulle låna dina badtofflor. Mest av allt så kommer jag ihåg hur jag struntade i att tofflorna skavde. Jag var ju med dig och inget annat spelade någon roll. Någon sa till mig att jag kommer att se tillbaka och vara glad för stunderna men just nu så ser jag bara på allt de där runtomkring, allt som gjorde att det kändes som om vi inte fick bli vi. Den klenaste och enligt mig den mest ledsamaste trösten som finns för allt detta är att om det blev så här så var det aldrig meningen heller. 

Now I'm drifting out over deep oceans
and the tide won't take me back in
and these desperate nights I'll call you again and again

Ibland så måst man vara vuxen nog och inse att det aldrig kommer att bli så som det en gång var. 

Jag visste att det skulle bli så här och ändå så lät jag det ske. Förstår inte hur jag kunde låta det bli så här igen. Den här gången skall det inte ta lika mycket energi, denna gång skall jag inte stänga av. Visste att det var för bra. Ibland så måst man lära sig av det förflutna och det har jag gjort nu. Det finns ett talesätt att man lär sig för en orsak men jag tycker att någon gång så borde man kanske få klara det helt felfritt. Klara sig från att sprängas av den minerade marken av minnen.  

All of your flaws and all of my flaws
Are laid out one by one
Look at the wonderful mess that we made
We pick ourselves undone

Bara ett enda skolarbete kvar tills jag får mitt sommarlov. Som vanligt så har jag dubbla känslor inför sommarlovet. Jag längtar efter sommarlov men jag vet att det kommer att bli tungt att lämna denna fina stad. Visst staden finns kvar här efter sommaren men jag kommer verkligen sakna denna stad som jag har kommit att älska. Det känns som att den här våren bara försvann och helt plötsligt så är det sommar.
Men det är ju inget definitivt avsked utan det är ju bara ett " Vi syns"....

Du är bäst nu men du var bätte förr.