Så sitter jag här igen. Känner mig som en helt annan person än den som började förra året. Kanske är det alla val, beslut eller bara tiden som gör att det som kan kännas som en storm i slutändan bara blir en lätt vind som alltid kommer att finnas där? För tiden är ju helt fantatisk egentligen på gott och ont och vi alla försöker få denna tid att räknas. Vissa håller sig fast i dem där lyktstolparna för dem tror att att om man håller i något bestående så kan inget hos dem själva förändras. Rädslan för att förändras är något som man som barn inte ens reflektera över jämfört med nu. Nuförtiden har ordet förändrat blivit ordet utveckla och ordet utvecklats är ju helt klart bättre. Där och då förra året hade jag klarat mig bra utan vidsom och den där förbannde utvecklingen men alla visdomar kan inte vara lyckliga.

Så med det sagt så skall 2014 bli ett år med lyckliga visdomar.