jag tittar på det där ärret som jag fick efter att jag använde dina stora badtofflor. Jag kommer ihåg exakt hur konversation lät kring att jag skulle låna dina badtofflor. Mest av allt så kommer jag ihåg hur jag struntade i att tofflorna skavde. Jag var ju med dig och inget annat spelade någon roll. Någon sa till mig att jag kommer att se tillbaka och vara glad för stunderna men just nu så ser jag bara på allt de där runtomkring, allt som gjorde att det kändes som om vi inte fick bli vi. Den klenaste och enligt mig den mest ledsamaste trösten som finns för allt detta är att om det blev så här så var det aldrig meningen heller. 

Now I'm drifting out over deep oceans
and the tide won't take me back in
and these desperate nights I'll call you again and again

Ibland så måst man vara vuxen nog och inse att det aldrig kommer att bli så som det en gång var.