Det är konstigt detta med högtider. Hur man helt plötsligt kommer på sig vara den där personen som man trodde att man hade växt ifrån. Det spelar ingen roll hur mycket man tror man har ändrats, man kommer ändå på sig själv bli den där förvirrade tonårstjejen som trånar efter någon som är alltför komplicerad att tycka om. För det var just det, för ett år sen lova jag mig själv en sak, som jag nu har gått emot.

En fråga bara, en enkel fråga som inte fick svar. Alltför lätt att analysera vilket jag inte vill göra. För om man börjar göra det så går man ännu mer ner på den väg som jag har försökt att låta bli och tänka på, för att jag bestämde mig för att de fick vara över. ÖVER. Ändå likförbanna, så funderar jag. Frågan som inte blev besvarad.

Här blev jag den jag är
Här kommer jag förbli
Här har jag längtat bort
Här har jag känt mig fri
Här har jag blickat framåt
Men ofta tittat ner
Jag är nog inte det du drömmer om
Men jag är det du ser

VARFÖRKANDEALRIGNÅGONSINBLISOMJAGVILL?!

helvite...

Höga berg och djupa dalar, förändringarnas vind. Ja allt sånt där gör att man inte finner tid att skriva här. Men det är ju så livet skall vara, konstant förändring. Men som med allt så kan man inte bara de positiva utan man måst även ta det som man egentligen klarar sig fantastiskt bra utan. Just nu så väntar jag bara på att mobilen skall pipa till och att den där helt fantastiska förändringen dyker upp även idag för att jag har nästan vant mig vid det.

This is how the story went
I met someone by accident
It blew me away
It blew me away